loseorwin

Har kommit fram till att jag använder det ordet väldigt ofta (Och nu även Sahlin) nu för tiden.. Är det inte det ena så är det de andra, jämt! Kan man inte bara få vara ibland? Jag vet att jag inte är perfekt, snarare så långt ifrån perfekt man kan komma. Men vissa verkar ju inte ens försöka tillåta varken sig själva eller andra att vara lyckliga & jävligt glada över livet? Och sen när fan sluta man man kunna vara glada för/åt andra? Är det så jävla hemskt att se andra lyckas här i livet? Jag kan bara tala för mig själv men jag har kämpat både psykiskt & fysiskt för att komma hit där jag är idag & jag är faktiskt stolt över mig själv för de. Jag har en lång väg kvar men jag har iallafall kommit halvvägs. Och jag kommer aldrig sluta kämpa för att nå mitt mål. Hur många motgångar jag än stöter på, hur många backstabbers & patetiskt olyckliga människor som försöker förstöra för mig på vägen. Jag kommer aldrig ge upp! Det är nu jag tar nya tag, försöker släppa och glömma tidigare misstag i livet och istället ta lärdom av dom. Det kommer gynna mig själv mest. Jag kan inte påstå att det är lätt att alltid försöka ställa sig själv i centrum när de finns folk runtomkring som alltid ska ta mina framgångar ifrån mig.

Som sagt, det här gör mig starkare och det ger mig en större drivkraft att visa vad jag verkligen går för! Let the games begin.