loseorwin

De finns stunder jag är ledsen, arg, besviken, bekymrad, förtvivlad. Ett vrak helt enkelt. Men låt mig vara de, ifrågasätt aldrig mina känslor och påstå aldrig att jag har fel i det jag känner. För det jag känner är inget annat än känslor! Det är tack vare allt de här jag varje gång växer: Till en större person, till en stadigare och till slut än jävligt stark person som tillåtit mig själv att känna som jag gjort och inte skjutit det under mattan. Jag lär mig mer och mer för varje gång hur jag ska hantera alla känslor jag har. Och i slutändan är det de som gör mig till den jag är nu och ibland kommer det också stunder jag är lycklig, exalterad & klarsynt. Många gånger känns det jävligt tufft men många gånger känns livet också som en lek. Allting ordnar sig! Och jag är faktiskt glad att jag gått igenom så många motgångar i livet för hur hade jag annars tacklat allting nu? Jag är ärlig (ibland lite för väl) men det är bara för jag sett och jag har upplevt hur illa lögner gör oss och det jag gått igenom önskar jag många gånger att ingen annan ska behöva uppleva samtidigt som jag inte kan förstå vilka människor dom annars skulle ha formats till att bli men framförallt vara idag.

Ibland blir det mycket på en och samma gång, det behöver inte alltid bara vara negativa saker. Men de gånger det är så, så vet jag idag exakt vilka jag kan ringa, vilka jag litar på och ibland behöver jag hjälp på vägen att hitta tillbaka, jag är inte mer än mänsklig. Men det viktiga är ju just att jag alltid hittar tillbaka.

Det jag försöker säga är att du aldrig ska skämmas för den du är och det du känner för det straffar bara dig själv, våga lita på andra och på dina känslor. För hur ska du kunna lita på andra om du inte ens vågar lita på dig själv?